Till min älskade tok, Frank!

Jag tänker på dig och känner tårar på min kind, det här trodde jag inte skulle hända eller inte än i alla fall.

När du kom hit var du inte önskad för jag hade ingen energi, du hade en jobbig start i ditt liv för du var ängslig, rädd och stressad.

Det där är inget liv för en hund så trots min energibrist försökte jag hjälpa.

Tiden gick och mitt humör blev sämre och nu ångrar jag det, sen kom den stora familjekrisen och tiden för träning rann ur.

Allt som hade förbättrats blev sämre eller kanske inte allt, du var en jätteduktig hund som bara blev felförstod.

Du var fortfarande stressade och orolig och svår att bli lämnad själv, så detta gjorde det svårt för oss att komma tillbaka till livet.

Vårt livs svåraste beslut kom en bra stund efter det, du behövde ju tid och träning i massor så tyvärr fick det bli hos någon annan.

Vi hittade två jättebra som även du verkade tycka om, allt gick jättebra och du trivdes.

Men så natten till onsdag kom du hem till oss igen, visserligen i min dröm men du hade ju då sprungit 30 mil.

Samma kväll ringde de och sa att du inte trivdes hos dem, bet sönder saker, kissade inne mm, så vilka val fanns..

Du fick komma hem och när vi fick höra så var de två svin som inte behandlat dig bra utan gjort dig än mer stressad.

Hur skulle vi göra nu? Du verkade ju bara trivas hos oss och vi kunde inte ta hand om dig.

Vårt ännu svårare beslut var ett faktum och det känns för jävligt!

Du hade alltid en rastlös och stressad själ så idag fick du vila!

Blir ledsen nu igen, jag älskar ju dig så fruktansvärt!

Jag är glad att du får vila, det behöver du och nu är du alltid med oss!

Nu tittar du på mig, det känner jag och hoppas du är glad, det känns som jag svek dig och var taskig mot dig.

Jag tror du älskade mig, du ville ju inget annat än att ha mig där hos dig idag.

Jag trodde inte jag skulle klara av det och hade inte tänkt att vara med inne idag men när du ville så kunde jag inte hålla mig därifrån!!

Det var självklart jobbigt att se dig somna in men att veta att du får lugn och ro gjorde det lättare, fram tills vi kom hem, då tårarna för dig bara runnit och runnit.

Du har äntligen funnit frid min gosse, nu när du på självaste midsommarafton somnat in.

TRO DET ELLER EJ, MEN JAG KOMMER ALLTID ÄLSKA DIG, min FRANKY BOY!!!!